Få människor i vårt väderskiftande land har en så stor gästfrihet som dessa människor. Att öppna sitt hem för familj och vänner är inget ovanligt och heller inget som de själva tycker är något speciellt. Det är bra så det fungerar i denna familj.

Att stiga in i ett hus med värme, kärlek, gästfrihet, omtänksamhet, öppenhet och givmildhet är ovanligt här i Sverige(ja, fler ord skulle passa in på denna familj). Det är inte alla hem som kvalificerar sig för alla punkter. Kanske passar kärlek i ett hem och gästfrihet i ett annat. Men i detta hem är inte gästfrihet så litet som det kanske låter. Nej! Alla vänner och familjemedlemar och släktningar är välkomna. Ibland kan jag själva känna att jag tar denna gästfrihet för givet för det är som sagt en genorositet som alltid funnit där och som man litar på ska finnas det. Men när man verkligen tänker på det, på hela situationen… Då är det egentligen helt otroligt vad dessa människor gör. Hur de bjuder på sig själva, sin kunskap och om inte annat, sitt hem. Hur kan man ta något sådan för givet? Hur kan man anta att människor ska finnas där och öppna sitt hem utan att begära något tillbaka.

Men oftast, hoppas jag i alla fall.. tar jag inte alltid detta förgivet. Jag hoppas, om inte bara för deras skull utan även för min egen skull, att jag faktiskt visar uppskattning och förstår att detta är ett unikt fall. Jag hoppas också att de människor som befinner sig inom dessa kretsar förstår hur de otroligt generösa dessa människor är. Att de också förstår att man aldrig ska ta någon för givet.

Jag hoppas personligen att jag inte framstår som en person som utnyttjar en människas genorositet. Jag försöker, som jag skrev ovan, att visa att jag är tacksam och visa uppskattning på det vis jag kan. Samtidigt som jag förut skrev att jag ibland kan ta deras gästfrihet för givet känner jag att jag ändå försöker dela med mig av det jag själv har. Det jag har är kanske lite lika stort men jag försöker på mitt sätt.

Tyvärr kan människor med de största hjärtan dock bli de som blir utnyttjade. De blir som sagt tagna för givet och människor omkring anser att de har rätt att klampa in i någons hem eller att de har rätt till andra saker. Men vad jag hoppas är att sådant inte är fallet här. Ialla fall inte vad jag sett. Under alla år vi blivit välkomnande i deras hem har det alltid funnits kärlek i våra relationer. Ett starkt band som inte helt och hållet är blodsband men som kan vara starke än så. För inte är väl egentligen blodsband det som är starkast?  Nej för mig är det den kärlek man har emellan varandra. Jag hoppas att den kärlek jag givit har varit något som gjort att jag kompenserar lite för allt jag får av dem.

Men som sagt! Dessa människor är en stor del av min uppväxt och jag har fått det stora äran att få leva tillsammans med dessa människor. Jag har fått höra att jag som liten kunde vara  ansträngande och jag hade mycket energi. Trotts att jag också slog en viss person mellan benen ändrade inte det faktum att, trotts att vi inte är blondsbundna släktningar, så är han ändå en av de viktigare personer i vår släkt. En person som jag och mina systrar alltid sett upp till. Han vill att alla ska må bra och att alla ska känna sig välkomna   Även min underbart fina gudmor har varit en förebild. Denna glada, givmilda, kreativa och snälla kvinna har alltid hjärtat på rätt plats och försöker ALLTID att få alla och må bra.

Det jag helt enkelt försöker säga är att man inte ska ta sådana unika personer för givet. Man ska inte ta NÅGON för givet.

Jag är tacksam för allt jag fått! Jag är tacksam att ni är min familj och att jag fått växa upp med sådana förebilder. För allt ni gjort för mig, min familj, släktningar och vänner är jag evigt tacksam.

Madde och Tompa, All Kärlek Till Er!!!

(Bild tagen av Marianne Dahlin)

/Kram M