I måndags var jag på gymmet med pappa och Jannica i vanlig ordning. Vi körde spinning och det var riktigt jobbigt. Har en hat-kärlek till spinning. Ibland sitter jag där när det är som jobbigast och tänker för en sekund: "varför gör jag det här?". Men sen när man tagit sig "upp" för den där "backen" i full fart och känner hur slut man är och hur svetten rinner så vet jag varför. En underbar känsla också att ha kört ett pass och vara helt slut efter. Så det kanske ändå blir lite mer kärlek än hat ändå. ;)
